”Jag var välkommen på besök och sedan dess har jag stannat kvar”

”Under året som gick hade jag glädjen att bli bekant med en person som gör stor skillnad. Hon har ingen bakgrund som biljardspelare och hon är inte tränare. Likafullt är hon en väldigt viktig resurs i biljardträningen på hemmaplan liksom också på resa till de nationella tävlingarna.” Läs Jörgens intervju med Petra från BK Paradis.

Som de flesta av er känner till, hade jag i fjol möjligheten att besöka ett drygt 40-tal av våra klubbar. En av de frågor som jag ägnade mycket tid åt var detta med rekrytering av barn och ungdom. Bland de vanligaste argumenten jag mötte kring varför föreningen inte arbetade med rekrytering av unga var att ”vi saknar ledare” och ”vi har inte den kunskap som är nödvändig”.

Vad är det då som behövs för att man ska kunna bli en resurs i den egna klubben på detta område? Hur duktig som biljardspelare måste man vara? Måste man klara av att göra en ”ryckare” över hela bordet, ha över 1 i snitt i 3-vallars carra, eller i varje fall ha gjort minst en 100-serie i snooker? Nej, det behöver du såklart inte.

Under året som gick hade jag glädjen att bli bekant med en person som gör stor skillnad. Hon har ingen bakgrund som biljardspelare och hon är inte tränare. Likafullt är hon en väldigt viktig resurs i biljardträningen på hemmaplan liksom också på resa till de nationella tävlingarna.

Jag hoppas att denna intervju kan vara inspiration för dig som funderat på att ställa upp som ledare men som tvekat för att du kanske tror att du har för lite kunskap, samt en inspiration till föreningar och redan aktiva ledare/tränare kring hur ni kan hitta fler engagerade.

Vem är Petra?
Jag är en 41-årig tvåbarnsmamma som sent i livet bytte yrkesbana och i början på året blev examinerad socionom. Jag arbetar idag heltid som socialsekreterare, studerar halvtid och är sedan ett år tillbaka, tillsammans med Rikard Ljung och Zammy Kristensson, barn- och ungdomsledare i Biljardklubben Paradis, Lund.

Vad var det som fick dig att börja arbeta med biljardintresserade barn och ungdomar?
Under sista terminen av socionomprogrammet kände jag mig fortfarande osäker på vad jag ville bli. Jag insåg att jag har erfarenhet av alla grupper jag skulle kunna möta i mitt kommande arbete, förutom barn och unga. Som Rikard Ljungs partner har jag följt hans resa med barn- och ungdomsträning i biljard från start. Jag hade hört om vilka fina ungdomar han tränar, därför frågade jag om jag kunde få vara med under några träningstillfällen, som ett "studiebesök", för att se om det är en målgrupp jag skulle kunna arbeta med som socionom. Jag var välkommen på besök, sedan dess har jag stannat kvar.

Vad är ditt eget förhållande till biljard?
Jag är tjejen som alltid suttit bredvid när mina kompisar spelat pool i skolan eller hyrt ett bord i en hall. Jag har varit rädd för att göra fel, inte vetat hur jag ska hålla kön eller stå. Nu har jag lärt mig grunderna och tycker det är roligt trots att alla ungdomarna är betydligt duktigare än jag.

Har du varit aktiv inom någon annan idrott tidigare?
Nej, sport har aldrig varit min grej. Jag föredrar att läsa böcker, spela tv-spel och vara ute i naturen.

Genom ditt engagemang i BK Paradis så är det en och annan vardagskväll och framför allt helger som går åt till detta – är det värt det?
För mig är det återhämtning att vara i biljardhallen och släppa alla tankar på arbete och studier. Visst är det stressigt att få ihop vardagslivet ibland men all glädje och gemenskap i hallen väger upp och ger ny energi. Jag känner inte att jag ger upp något utan att jag vinner massor.

Vad är din roll i detta sammanhang?
Jag har ett stort intresse av Trygg biljard och det har fallit sig naturligt att de biljardkunniga ledarna ansvarar för träningsmomenten medan jag aktivt arbetar med det förebyggande trygghetsarbetet och uppföljningar. Jag genomför t.ex utvecklingssamtal med deltagarna, utvärderingar av träningen, informerar spelare och föräldrar om idrottsombudsmannen och andra viktiga kontakter.

Gentemot ungdomarna är min roll en ledare, en vuxen. Ungdomarna vänder sig sällan till mig med frågor om biljard utan de kommer med praktiska och privata frågor. Det är ett privilegium att få ett sådant förtroende.

Spelar du själv biljard någon gång emellanåt?
Rikard håller lektioner med mig så att jag ska kunna gå igenom grunderna, reglerna och övningar med nybörjarna. Jag har också börjat spela med ungdomarna under träningarna när någon saknar en motspelare.

Exempel på övning som man även som icke biljardspelare kan hjälpa till att lägga upp

Vad tror du det är som fascinerar barn och ungdomar med att spela biljard?
Samtidigt som det är en social sport där ungdomarna tränar ihop, spelar mot varandra och skapar vänskapsrelationer är det en sport som utövas individuellt. Spelarna kan påverka sina egna framgångar på ett annat sätt än vad man kan i en lagsport där man är beroende av att andra har samma driv att utvecklas. Jag ser också att våra ungdomar uppskattar att killar och tjejer kan träna och tävla tillsammans och att det är en sport som sträcker sig över flera generationer.

BK Paradis deltar i alla ungdomstävlingar som anordnas men några av våra spelare har viljan att tävla oftare och då finns det möjlighet att anmäla sig till andra tävlingar med goda chanser att ta sig långt trots att de spelar mot vuxna. Det är en sport som aldrig blir långtråkig då den utmanar både mentalt och fysiskt eftersom den kräver både teknik och strategi. Samtidigt kan spelet varieras genom olika discipliner.

Är du aktiv som ledare bara på hemmaplan eller åker du med även med på resor i samband med tävlingar?
Jag följer med på alla tävlingar jag har möjlighet att följa med på. Under förra året åkte jag med till Sundsvall, Norrtälje och Norrköping. Under resor är det ännu viktigare än annars för spelarnas trygghet att det finns flera vuxna närvarande. För flickorna är det en extra trygghet att ha mig som kvinna med sig då jag tänker på eventualiteter och är redo för deras praktiska behov på ett annat vis än vad våra manliga ledare är.

Är det någon skillnad på ditt uppdrag när du är ute på resa i jämförelse med arbetet hemma?
Under resor är det fler behov som måste tillgodoses och jag behöver vara betydligt mer lyhörd för ungdomarnas hunger, trötthet, frustration och tristess med mera då ansvaret för dem sträcker sig över flera dygn. Ansvarsområdet är också mer omfattande när vi är iväg då det är fler yttre faktorer att ta hänsyn till. På hemmaplan behöver jag aldrig fundera på var närmsta brandutgång är, medan det är det första jag undersöker i en ny biljardhall exempelvis.

Vi ledare behöver också se till att de unga känner sig trygga i alla olika miljöer och med nya medtävlande. Under tävlingsresor känner jag också ett ansvar för andra spelare. Några tävlande kommer ensamma och då är det mitt uppdrag som vuxen att se till att dessa kommer med i gemenskapen. Tävlingar handlar inte bara om spelet utan om relationsbygge och vänskap spridd över landet. Det är inte bara de unga som får nya vänner utan även jag känner att jag vunnit flera stycken.

Har du lärt dig något av biljardspelandet?
Jag är en empatisk person som gärna ger upp för att jag tycker synd om den som förlorar. Ingen av våra unga spelare tycker om att vinna utan att ha förtjänat det och det har lärt mig att stå för mina bedrifter, även utanför hallen. Jag har också lärt mig att även proffsen kan göra misstag och att alla kan utvecklas. Det gör att jag inte längre är rädd för att stå eller hålla fel och jag har insett att det aldrig är för sent att börja med en ny hobby.

Lär du dig möjligen också något baserat på din ledarroll som du kan ha nytta av i andra sammanhang?
Jag har lärt mig att ta plats och vara auktoritär i en grupp. Att vara en ledare och inte bara en åskådare. Jag har lärt mig att jag kan och vågar mer än jag tror och att andra människor ser annorlunda på mig än vad jag själv gör. Det ger en inre trygghet som jag har nytta av både i arbetslivet och privat. Jag har en önskan om att arbeta som skolkurator i framtiden och den erfarenhet jag får av att bemöta barn och unga kommer jag ha stor fördel av ifall det skulle slå in.

Hur ser du på framtiden och ditt engagemang?
Jag har inga planer på att lämna mitt engagemang framöver. Jag ser redan fram emot nästa tävlingsresa och jag har tillsammans med Rikard tittat på hur vi kan förbättra och individanpassa träningen. Jag har via Ledarsatsningen 2023 redan tagit del av en del utbildningsmaterial men framöver tänker jag också utvecklas i min ledarroll genom att delta i biljardförbundets och RF-SISUs andra utbildningar.

Vad skulle du vilja säga till andra som skulle kunna vara med och hjälpa till, men som ännu inte har tagit steget?
Våga tro på att enbart din närvaro gör skillnad! Ibland har jag en dålig dag och känner att jag som inte kan svara på alla frågor om regler inte har i hallen att göra. Då påminner jag mig om att alla behöver bli sedda och jag behöver egentligen inte göra mer än att titta. Jag behöver inte kunna en enda regel så länge jag knäpper med fingrarna när någon gör en fin stöt, hälsar på alla som kommer in och ser till att de känner sig välkomna.

En tränare hinner inte titta på de andra medan hen tränar någon aktivt. Då behövs det någon annan som ser. Både för de ungas självkänsla och för tryggheten. Riksidrottsförbundet förespråkar att minst 2 vuxna är på plats vid träningstillfällen för ökad trygghet. Var den andra vuxna. Om inte för ungdomarnas skull så för din egen. Det är fantastiskt roligt och givande.

Stort tack för pratstunden och för ditt engagemang för biljardspelande barn och ungdomar!

Avslutningsvis vill jag skicka med er att överallt där det finns barn och ungdomar som gärna kan tänka sig att pröva på vår idrott, finns det personer som kan vara en resurs i sammanhanget. Du behöver bara avsätta lite tid och lite engagemang för att fler barn och ungdomar ska få uppleva glädjen och spänningen i att spela biljard.

För er som förening eller för dig som är ensam ledare i din förening idag titta omkring er. Vad finns det för personer i er närhet eller i er förening? Vem kan ni ställa frågan till?

/Jörgen Sandman